Ett slitet 60-talskontor på Klostergatan 9A i Linköping har fått nytt liv. Där Vuxenskolan tidigare huserade finns nu en modern kontorslokal på cirka 100 kvadratmeter med mötesrum, kök, WC och förråd. Skillnaden mot en traditionell renovering? Nästan allt är återbrukat.
I projekt Brushanen ville beställaren Lundbergs Fastigheter tillsammans med Åhlin & Ekeroth pröva gränserna för cirkulärt byggande. Renoveringen blev ett pilotprojekt för hur långt går det att nå med återbruk. Hur mycket kan vi återanvända? Vad händer med kostnad, tid och klimatpåverkan? Och vad krävs i praktiken?
Ett test med höga ambitioner
Projektet genomfördes mellan maj och november 2025 och hade en tydlig ambition: att genomföra en totalrenovering med så nära 100 procent återbruk som möjligt.
– På vår resa mot en mer cirkulär fastighetsförvaltning är bevarande och återbruk självklara delar. Det är inget nytt för oss, men för att nå en högre grad av cirkulära resursflöden behöver vi arbeta mer systematiskt. Det kräver nya arbetssätt, förändrade processer och en vilja att testa och lära, säger Daniel Thuresson, teknisk förvaltare på Lundbergs Fastigheter.
För Lundbergs i Linköping var detta det första projektet med återbruk i den här omfattningen. Man valde därför att ge projektet friare ramar än normalt med stor öppenhet i planeringen och ingen hårt satt sluttid. Det skapade förutsättningar att verkligen låta återbruket styra.
– Hela tanken var att dra återbruk och bevarande så långt vi bara kunde. Väggfärg och flytspackel har köpts in nytt, men i princip allt annat är material eller produkter som återbrukats på plats eller inhämtats från andra återbrukskällor, berättar Daniel.
Återbrukare sedan barnsben
Åhlin & Ekeroths produktionsledare, Thomas Persson involverades tidigt i projektet och visade sig vara som klippt och skuren för uppdraget att leda byggarbetet. För honom var projektet mer än ett uppdrag. Det var ett arbetssätt han burit med sig hela livet.
– Jag har alltid tänkt återbruk. För mig vore det helt galet att slänga prima reglar som med lite arbete går att återanvända.
Han berättar om hur hans morfar tidigt lärde honom att ”man tager vad man haver”.
– Ville jag bygga något och behövde spik pekade han på en låda med krokiga. Det var bara att räta ut och sätta i gång. Man slänger inget som man själv eller någon annan kan ha nytta av.
Den inställningen präglar hans syn på branschen i dag.
– Många gör saker på rutin. Man beställer nytt utan att ens kolla vad som finns. Det är klart att det blir en jäkla massa som slängs.
Återbruk kräver tålamod, menar han.
– Det krävs tålamod, tid och plats för att kunna spara grejer. Det måste man acceptera. Vinsten i både pengar och miljönytta väger tyngre. Dessutom känns det bra. För mig finns det inget bättre sätt att jobba på.
En byggprocess som vände på perspektiven
För att möjliggöra ett så stort återbruk som möjligt behövde den traditionella byggprocessen tänkas om. I stället för att utgå från färdiga bygghandlingar startade projektet med en övergripande skiss. Det gav utrymme att anpassa planlösning och detaljer efter vilket material som fanns tillgängligt.
– Vi visste att vi inte kunde planera allt i detalj från början. I vanliga fall beställer man nytt enligt ritning. Här fick vi ibland göra tvärtom och hitta material först för att sedan anpassa lösningen därefter. Det krävde flexibilitet och kreativitet, konstaterar Thomas.
Det kunde handla om att justera en väggplacering för att passa en återbrukad dörr, eller att anpassa kökslösningen efter de skåp som fanns tillgängliga.
Återbruk börjar i rivningen
Arbetet inleddes med en noggrann återbruksinventering. Allt som kunde ha framtida värde identifierades innan rivningen startade. Själva rivningen genomfördes med eftertanke. I stället för att riva och forsla bort så demonterades material systematiskt. Allt placerades i fastighetens garage, där det sorterades och bedömdes: Vad kan återmonteras här? Vad kan användas i andra projekt? Vad ska till återbrukshubb?
Material från många håll
När den befintliga lokalen inte räckte som materialbank användes överblivet och åter-brukat material från Lundbergs och Åhlin & Ekeroths egna förråd och pågående projekt. Inköp gjordes även från Bygghubben, en lokal byggvaruhandel som enbart säljer räddat och återbrukat byggmaterial och som Åhlin & Ekeroth driver tillsammans med fem andra aktörer i bygg- och fastighetsbranschen.
Mattor till lokalen levererades av ReCarpet som rekonditionerar och säljer återbrukade textilplattor. Köket och vitvarorna kunde Lundbergs tillhandahålla från sitt återbruksförråd.
– Mattorna blev jättebra. Det är inte lätt att se skillnaden jämfört med om vi hade lagt in helt nya textilplattor. Köksluckorna fick ny färg och stommarna fick vi anpassa lite här och där men det är ju bara kul. Det blir mer hantverk, mer problemlösning, konstaterar Thomas samtidigt som han nästan lite skamset erkänner att droppskyddet under diskmaskinen köptes in nytt.
Exempel på återbruk i projektet:
- Toalettstol och handfat demonterades och återmonterades.
- Blandare och VVS-delar behölls, endast packningar byttes.
- Plocktak och undertak demonterades varsamt och sattes upp igen.
- Reglar och isolering återanvändes i nya väggar.
- Ventilationsaggregatet servades och fick ny fläktmotor.
- Innerdörrar och gipsskivor hämtades från lager och andra rivningar.
- Kök och vitvaror kom från Lundbergs återbrukslager och anpassades på plats.
- Golvmattor levererades av ReCarpet – återbrukade men visuellt likvärdiga med nya.
95 procent mindre klimatpåverkan
Resultaten blev tydliga – både miljömässigt och ekonomiskt. Projektet uppnådde ett återbruksindex på 95 procent. Det innebär att 95 procent av de klimatutsläpp som annars skulle ha uppstått vid användning av nya material kunde undvikas. Om allt material hade köpts nytt skulle materialtillverkningen ha orsakat cirka 8 600 kg koldioxid. Tack vare återbruket landade motsvarande siffra på cirka 400 kg koldioxid. Besparingen: omkring 8 200 kg koldioxid – motsvarande ungefär 40 000 kilometers bilkörning.
– Projektet visar konkret hur mycket CO₂ man kan spara genom återbruk. Ett återbruks-index på 95 procent talar sitt tydliga språk, säger Helena Helgegren, hållbarhetschef på Åhlin & Ekeroth.
Ekonomisk vinst – trots mer arbete
Även ur ekonomisk synvinkel gav återbruket ett gott resultat. Totalkostnaden för renoveringen kunde hållas något lägre jämfört med om allt material hade köpts in nytt. Man lade visserligen ned mer arbetstid (demontering, lagring, omarbetning av material etc.), men sparade desto mer på inköpskostnaderna. Endast 47 tkr lades på nytt material vilket innebar en materialkostnadsbesparing på ca 210 tkr. Även kostnader för underentreprenörer, maskiner och hjälpmedel blev lägre än normalt.
Sammantaget landade projektets slutkostnad (inkl. arbetskostnad och materialinköp) på ca 1,31 miljoner kr med återbruk, kontra omkring 1,38 miljoner kr om enbart nya material använts.
– När vi kokar ned det hela handlar återbruk också om pengar. Finns det ingen ekonomisk morot blir det aldrig hållbart i längden, menar Thomas.
Utöver klimatfördelarna (minskade utsläpp) och den ekonomiska vinsten (lägre nettokostnad) bidrog projektet också till att minimera byggavfallet. I stället för att en hel lokal med inredning skulle hamna på tippen, togs befintliga resurser tillvara maximalt – antingen i den nya lokalen eller vidare i kretsloppet.
Lärdomar inför framtiden
Genom projekt Brushanen har Åhlin & Ekeroth och Lundbergs Fastigheter fått många värdefulla erfarenheter och insikter. En tydlig lärdom är att säkra större byggdelar tidigt i processen.
– Nästa gång vi gör ett återbruksprojekt i större skala kommer vi att försöka hitta de stora bitarna i god tid före produktionsstart, reflekterar Thomas.
Han ser också en positiv utveckling i branschen.
– Vi ser att flera byggvaruhandlare redan har, eller är på gång att, skapa egna återbrukscentraler. Bland våra beställare blir det också allt vanligare med interna återbrukslösningar. Ju fler som engagerar sig, desto lättare och smidigare blir det.
Allt eller inget?
Processen har visat att 100% återbruk nästan är möjligt, med stor miljönytta som följd. Den kunskap och inspiration som projektet gav kommer nu till användning i kommande projekt. Återbruk behöver inte vara ett allt eller inget-åtagande. Många av de arbetssätt som utvecklades i pilotprojektet kan med fördel användas även i mer traditionella byggprojekt.
– Vi märker att det finns stor potential att integrera återbruk i fler delar av vår verksamhet, även i projekt där det inte är huvudfokus. Det kan handla om att göra en enklare materialinventering i tidigt skede, att samordna med andra projekt för att ta tillvara överskott, eller att tänka mer flexibelt i projekteringen, berättar Helena Helgegren.
Hon lyfter också vikten av att skapa strukturer som gör det lättare att återbruka:
– Det handlar om att bygga upp interna rutiner, förråd och samarbeten som gör det enkelt att välja återbruk när möjligheten finns. Ju mer vi tränar på det, desto mer naturligt blir det.
Mod och samarbete
Pilotprojektet banar väg för en mer cirkulär byggbransch där ”det man haver” tas till vara i långt större utsträckning än idag. Men det kräver mod, engagemang och framför allt ett nära samarbete mellan beställare och entreprenör.
– Det här projektet hade aldrig blivit av utan Lundbergs vilja att testa nytt. Det är när vi samarbetar som vi verkligen kan göra skillnad, framhåller Helena.
För Thomas är slutsatsen enkel och personlig:
– Kom ihåg spikarna. Det kostar bara lite tålamod.
Och kanske är det just där framtidens byggande börjar?